Denna tredje artikel (läs de andra artiklarna: 1:a, 2:a och 4:e) om det kungliga sakramentet (egentligen sakramentalien) – smörjelseoljan – gör tredubbel tjänstgöring, då den också tjänar som video-performance och dokumentation av en process för att exorsicera, välsigna och konsekrera denna materia magica (antropologisk forskning använder termen för att analysera hur fysiska material fungerar som bärare av magisk kraft i olika kulturer och traditioner.). Åsikterna om vad som skiljer ett sakrament från en sakramentalie går isär inom de olika trosinriktningarna men för det här projektets syften använder jag mig av följande definition: Sakramenten är heliga handlingar som instiftats av Jesus själv i urkunden, och därmed anses vara kanaler för Guds nåd, medan sakramentalierna är heliga handlingar eller föremål som instiftats av kyrkan och är avsedda att välsigna och helga troende. Med den definitionen har smörjelsen en mer tydlig karaktär av sakramentalie – alltså en substans som är avsedd att symbolisera, och kanske vara bärare av, den helige andes närvaro och kapacitet att viga till tjänst.
Eftersom ingen av de urkunder jag konsulterat nämner en fastlagd procedur för konsekrering av smörjelse, har jag heteropraxiskt (bortanför etablerade normer och procedurer) valt att plocka ihop ceremonin fritt från olika källor: ursprungliga romersk-katolska liturgier, ritualtexter från grimoire-traditionen* samt moderna liturgiska kröningstexter (från kung Charles III kröning 2023) som adapteras för ändamålet. Min erfarenhet av ceremoniell magi och esoteriska ritualer underlättar kompositionen av liturgin. Märk väl: jag konsekrerar inte här en krisma eller olja för kröning, utan en sakramentalie för en daglig ceremoni för att bejaka en inre kallelse till furstekallet samt för att förnya och bekräfta åtagandet att verka för folket.
Processen att viga smörjelsen har jag modellerat efter besvärjarmanualernas program:
1 – Vatten exorciseras och helgas
2 – Exorciserandet av rökelse, rökelsekol och ritualens övriga parafernalia (inom antropologin kallade materia magica).
3 – Tillredning och konsekrering av smörjelsen
Heligt vatten förekommer som renande agent, både i kyrkliga sammanhang och i de medeltidens och renässansens magiska manualer, som jag är bekant med sedan tidigare. Helgat vatten användes för att fördriva dåliga inflytanden och för att rena och helga platser, föremål eller personer. Man kan tänka på heligt vatten som andligt klorin – det steriliserar och desinfekterar samtidigt som det bleker fläckar som uppstått. För projektets syften använder jag en, i stort sett oförändrad, romersk-katolsk latinsk rit.1 En medeltida magisk manual – Salomos nyckel (latin: Clavicula Salomonis) – ger en annan rit, som bygger på att specifika psalmer ur psaltaren läses över vattnet men det är ett längre och mer komplicerat tillvägagångssätt.Man får betänka att det fanns en stor överlappning mellan dåtidens kyrkliga och magiska miljöer – ofta var det präster och andra dignitärer som hade tillgång till de esoteriska verken, som dessutom var skrivna på latin. Dock har jag anpassat den romerska liturgins skript, då den ursprung riten involverar en församling som svarar vid vissa moment. Här tar jag själv rollen som både officiant och ”församling”. Proceduren går till så att man exorsicerar och välsignar saltet, varpå man gör samma sak med vattnet. Slutligen blandas vatten i salt tre gånger och fler välsignelser och böner uttalas över vattnet. I min rit använder jag en aspergill (verktyg för att bestänka med vatten) bestående av en bukett av citronmeliss och lavendel, ombundet med rött band.
Som performancekonstnär och ritualist med pretentioner på kunglig status, är jag en social mixta persona**, dvs en person som upptar motstridiga eller glidande sociala positioner eller som integrerar märkliga och motsägelsefulla sidor i personligheten. Jag är förstås medveten om att ceremonierna – riterna – performanceyttringarna som jag utför, är både heterodoxa och heteropraxiska – de går emot etablerade normer gällande vem som får utföra dessa och i vilka sammanhang. Jag utger mig inte för att vara vare sig präst- eller kungavigd – det är en form av andligt performancekonstnärligt edge work*** jag ägnar mig åt, alltså ett medvetet närmande till de sociala gränserna för ”fara”, kontroll och ordning.
Inom den romersk-katolska traditionen vigs vatten på söndagar och inom de medeltida västerländska magiska traditionerna är söndagen solens dag. För denna rit valde jag söndagen närmast sommarsolståndet, och då på en ”soltimma” enligt den kaldeeiska astrologiska traditionen:
Jag valde den 8:e planetariska indelningen från soluppgången (14:45-16-16) på söndagen 22:a juni – en sol-”timma”. Detta för att följa den magiska filosofin ur grimoirerna. Solens dag och timme ansågs gynnsam för ceremonier och företag som harmonierade med upplysning, helighet, renhet och harmoni – inom de europeiska magiska traditionerna, såväl som inom den judiska mysterietraditionen Kabbala som influerat det europeiska magiska tänkandet.
Välsignelsen över heligt vatten
Liturgin:
Välsignelsen över rökelsen
Efter att vattnet exorsicerats bestänks övriga ingredienser till smörjelsen. Den traditionella antifonen ”asperges me” sjungs för att be om rening. I besvärjarmanualen Heptameron, enligt traditionen skriven av den italienske filosofen och läkaren Pietro d’Abano (1250-1316) ges en exorcism och välsignelse över rökelsen och kolen som den ska brännas på. Därefter detsamma över parfymämnena. Det är denna liturgi jag använder.2 Jag har valt eteriska oljor av myrra, kanel, kassia och kalmusrot, i enlighet med både gamla testamentets och renässansmystikern Abramelins recept.
Välsignelsen över parfymerna
Liturgin:
Välsignelsen över olivoljan
Så följer välsignelsen över olivoljan, här följer jag helt den romersk-katolska latinska riten.3
Liturgin:
Konsekreringen av smörjelsen
Slutligen droppas de välsignade eteriska oljorna ner i den välsignade olivoljan, tre gånger i korsets form. Här vilar jag på min egen erfarenhet som ritualist och utvecklar riten något. I originalversionen ges ingen liturgisk passage för blandningen av eteriska oljor i basoljan, därför lägger jag till en mening – efter samma modell som vid vigningen av vattnet, när saltet strös över: ”Hæc commixtio olei et unguentorum sit vas gratiæ Spiritus Sancti, in nomine Pa + tris, et Fi + lii, et Spiritus + Sancti.”
Proceduren avslutas med en epikles – nedkallandet av helig ande – för att konsekrera oljan, den är i stort sett en direkt översättning till latin (min egen översättning) med några få ändringar, av liturgin från Kung Charles III kröningsceremoniel.4
Liturgin:
Den färdiga oljeblandningen – den konsekrerade smörjelsen – förvaras i en blå glasflaska med silverdetaljer. I nästa artikel skriver jag om smörjelsens användning i en personlig daglig dedikationsrit.
* Grimoiretraditionen syftar på den historiska och esoteriska praxis att samla magiska instruktioner, ritualer, formler och andebesvärjelser i handskrivna böcker – så kallade grimoirer – ofta från medeltiden till tidigmodern tid. Dessa böcker fungerade både som praktiska handböcker för utövare och som symboliska artefakter, där innehållet ofta blandade folkliga, kabbalistiska, kristet magiska och alkemirelaterade element. Traditionen lever vidare i modern ockultism, där klassiska verk som Clavicula Salomonis eller The Book of Abramelin fortsätter att studeras och återskapas.
** Mixta Persona är ett begrepp som används främst inom medeltida rätt och teologi för att beskriva en person som förenar flera olika roller eller naturer i en och samma individ. Det kan till exempel avse en biskop som både är andlig ledare och har världslig makt, eller en kung som betraktas som både människa och symbol för gudomlig auktoritet. Termen speglar hur vissa ämbeten eller personer överskrider enkla kategorier och verkar i både andliga och världsliga sfärer.
*** Edge Work är ett sociologiskt begrepp som introducerades av Stephen Lyng för att beskriva aktiviteter där individer medvetet närmar sig gränserna för fara, kontroll och social ordning – exempelvis genom extremsporter, olagliga handlingar eller radikal konst. Inom samtida performancekonst används edgework för att utforska kroppens och samhällets gränser, där konstnären ofta utsätter sig själv för fysisk eller psykisk påfrestning inför publik. Sådana verk kan utmana normer, ifrågasätta maktstrukturer eller skapa stark närvaro och autenticitet genom risktagande. Edgework i performance fungerar därmed både som estetik och som kritiskt verktyg.
Källor:
- Paulus V & Benedictus XIV (red.) (1872). Rituale romanum Pauli V. pontificis maximi jussu ed. et a Benedicto XIV, auctum et castigatum cui novissima accedit benedictionum et instructionum appendix. Editio Ratisbonensis prima…. Ratisbonæ, neo Eboraci & Cincinnatii. Sumtibus, chartis ett typis Friderici Pustet … MDCCCLXXII, pp. 197-199
- d’Abano, P. (1639) Heptameron: or Elements of Magick. Translated by R. Turner. Tanarian Hills: Celephaïs Press, p. 5
- Paulus V & Benedictus XIV (red.) (1872). Rituale romanum Pauli V. pontificis maximi jussu ed. et a Benedicto XIV, auctum et castigatum cui novissima accedit benedictionum et instructionum appendix. Editio Ratisbonensis prima…. Ratisbonæ, neo Eboraci & Cincinnatii. Sumtibus, chartis ett typis Friderici Pustet … MDCCCLXXII, pp. 211-212
- Church of England (2023). The authorised liturgy for the coronation rite of his majesty king Charles III. London, pp. 12-13